Sista fotogenren som vi fick jobba med på kursen var landskap. Vi pratade om att ha många, eller inget, blickfång i en bild och om hur man kan jobba med bildens inramning.
Blickfång
Om en bild saknar tydligt blickfång så kommer betraktarens öga att vandra runt i bilden. Det kan man utnyttja i landskapsbilder beroende på vad man vill framhäva i en bild. När jag fotar har jag alltid försöka tänka på att skapa linjer som leder betraktarens öga mot någon typ av blickfång. Nu blev uppgiften att ta en komplex bild med minst fem blickfång, gärna fler, som då alltså ska väcka en nyfikenhet och uppmuntra en rundvandring i bilden.
Inramning
En annan sak att fundera på i landskapsbilder, eller kanske egentligen alla bilder, är bildens ram. Den kan vara passiv eller aktiv. Det var lite svårt först att förstå skillnaden tyckte jag, men efter att läraren gått igenom flera exempel så blev det tydligare.
Här kommer mitt försök till beskrivning.
Den aktiva ramen hjälper ögat och leder blicken in mot ett blickfång. Det kan vara ett träd på ena sidan i bilden och en byggnad på andra sidan. Även himlen eller marken kan hjälpa till att rama in.
Den passiva ramen saknar helt enkelt en inramning. Det betyder att det inte finns något avslut i kanterna på bilden, utan man kan som betraktare föreställa sig hur bilden fortsätter utanför. Man kan lätt föreställa sig att bilden fortsätter i liknande mönster i motivet utanför.
Det var inte så lätt
Det blev en utmaning för mig att då tänka tvärtom mot vad jag var van. Alltså att INTE skapa något blickfång. Vart jag kollade så fanns det oftast linjer och ett fåtal blickfång. Uppgiften var alltså att ha minst 5 olika blickfång, helst fler eller alltså INGET blickfång (typ lika med oändligt antal blickfång).
Under påskhelgen var jag hos min pappa i Borensberg där det finns vacker natur på nära håll. Vi tog en promenad ner till Borens inlopp till Göta kanal och jag fångade bilder varav jag tyckte några uppfyllde kraven på komplexitet och passiv ram.
Här kommer de:
Jag gick upp kl 07 på påskafton för ännu en fotorunda. Det var soligare än dagen innan, men också minusgrader och lätt snöfall! Tyvärr lyckades jag inte fånga någon riktigt bra komplex bild utan tydligt blickfång då, men det var vackert ljus. Den här var den bästa jag kom upp med då.
Världens dyraste fotografi
På kursen tog läraren upp ett exempel på ett foto med passiv inramning. Det berömda fotot Rhein II av fotografen Andreas Gursky. Det såldes för några år sen för 4,3 miljoner dollar. Det saknar också tydligt blickfång. Fascinerande bild tycker jag.
Den här uppgiften var en rolig utmaning tyckte jag och jag fick några nya insikter om ramens betydelse. Det blev ett nytt sätt för mig att tänka i mitt fortsatta fotande.