Gatufoto

Nästa utmaning var gatufoto och jag gav mig ner till Stockholm city. Med tanken att vara på en plats med mycket folk och många turister så var valet självklart att åka till Drottninggatan. Detta var lördagen bara några dagar före terrorattacken och nu när jag tittar på bilderna känns det overkligt det som hände här. Bilderna från platsen utanför Åhléns känns ödesmättade att se på nu.

Gatumusikant spelar trumma utanför Åhléns på Drottninggatan
Några dagar innan terrorattacken fotar jag denna gatumusikant utanför Åhléns på Drottninggatan. Jag undrar om han satt där även den dagen.

 

Uppgift gatufoto – att fånga ögonblick

Jag tog t-banan in till city och klev av i Gamla stan. Där kändes det lättare att fotografera folk där det är trångt och många turister som också fotograferar. Ja, jag känner mig obekväm att fotografera människor som jag inte känner.

Det blev lätt såhär. Att jag fotograferade personer bakifrån. Det kändes påträngande att fota någon framifrån.

Jag känner mig kluven till gatufoto. Jag beundrar genren och älskar att titta på andra fotografers fångade ögonblick. Samtidigt så har personerna på bilden oftast inte varit medvetna om att de fotograferats och kunnat ge sitt samtycke. Det känns på många sätt inte helt rätt.

Bra att veta är att det i Sverige inte är olagligt på något sätt att fotografera människor i offentlig miljö. 

Att inte smyga

När man ska fotografera gatufoto, så vill man ofta komma nära människor, porträttera dem i en miljö och i ett ögonblick. Vår lärare tipsade om att för att komma nära och inte skrämma bort dem så behöver man uppträda naturligt och INTE smygfota och bete sig underligt. Försöker man fotografera i smyg så blir folk direkt misstänksamma. Bättre är att visa tydligt att man har en kamera och att man tänker fotografera. Och kanske inte har värsta teleobjektivet på utan ett mindre, typ 50mm fast objektiv, för att inte verka alltför paparazzi. Längst ner i detta blogginlägg har jag bäddat in en kort film om gatufoto som hjälpte mig mentalt att våga ge mig ut.

Samtycke

Det kändes lättare att fotografera personer som själva fotograferar varandra. I det här fotot såg personerna på bilden mig och var väl medvetna om att fotograferade dem. Våra blickar möttes flera gånger och det blev som ett outtalat samtycke. 

Att sitta och vänta på ett motiv

Ett sätt som jag gillade var att stå eller sitta på ett och samma ställe där mycket folk passerar förbi. Då kunde jag helt enkelt vänta in motiven. Personerna såg mig oftast och det kändes helt naturligt att fotografera dem framifrån.

Eller så var de på väg någonstans utan att uppmärksamma mig. Men de bilderna blir inte lika personliga.

Tre kvinnor promenerar på Drottninggatan. Ingen känner varandra.
Här står jag på Stallbron, mellan Gamla stan och Helgeansholmen. De här personerna klev rakt in i bild kan man säga.
En grupp ungdomar tar en mobilselfie och en dam väntar tålmodigt på att kunna passera.
Ungdomarna tar en selfie och tar upp all plats på gångvägen.

Denna bild blev nog dagens bästa gatufoto-bild. Damens min säger allt tycker jag. Och hon väntade länge på att få passera.

 

Två personer bär varsin stor plastpåse med ballonger.
Filippas föräldrar förbereder kalas.

Nu är jag på Hamngatan utanför Gallerian. Bilden hade gärna fått vara lite tydligare med texten på födelsedagsbarnets namn. Och tänk så bra den blivit om jag vågat/haft möjlighet att fotografera dem framifrån.

Svartvitt

En utmaning med gatufoto är ju att man inte kan styra motiven. Man kan bara styra ögonblicket som man trycker på slutarknappen och vad man har i sökaren. Det som var svårt när det var mycket folk, var att isolera det man ville porträttera i bilden och undvika att det är rörigt omkring. Ett sätt att minska rörigheten är ju att göra bilderna svartvita och jag tror att det är därför som gatufoto-bilder ofta är svartvita än idag.

Här har jag dragit ner färgerna i bilden, men inte gjort helt svartvitt. Jag vill i den här bilden framhäva formerna i cykelns och barnvagnens hjul. Och även speglingen av hjulens skugga.

Här är jag vid Drottninggatan utanför Åhléns. I bakgrunden är de byggnadsstängsel som senare fylldes med blommor efter terrorattacken.

Utanför Åhléns sitter denna gatumusikant och många människor passerar.

Många ger några slantar. Andra inte.

Jag hängde rätt länge på den här platsen, innan jag efter två timmars fotopromenad tog tunnelbanan hem.

Reflektioner och insikter

Gatufoto är spännande! Att vara ute för att dokumentera ögonblick och människor var en ögonöppnare och jag upptäckte att det finns såå mycket att upptäcka i omgivningen. Så många olika karaktärer och människor att fotografera. Så många olika anledningar till att människor befinner som på olika platser.

Det var dock väldigt svårt att få de där riktigt bra bilderna och utmaningarna är flera. Dels är det svårt att fånga ögonblicket. Jag missade hundratals bra foton. Jag behöver bli snabbare.  Dels så gäller det att inte tveka att gå fram och fotografera. Och att våga gå nära.

Vår lärare säger att man kan träna bort blygheten och att det bara är att öva. Jag är definitivt nyfiken på att fortsätta, men känner mig ännu obekväm i situationen. 

Terrorattacken

Jag måste bara nämna den, terrorattacken. Den kom så nära. Även om det var flera dagar emellan. Det finns inga ord.

Jag vill bara säga att jag tänker mycket på de drabbade och att det inte går att föreställa sig hur det var att befinna sig på den plats där jag tidigare stod och fotograferade, under den hemska eftermiddagen, fredagen den 7 april.

Till sist – några filmtips om gatufoto

Det här var en bra film för att komma in i hur man kan tänka om man vill komma igång med gatufoto. Ca 10 min lång.

 

Och här kommer en film om en väldigt progressiv gatufotostil som Bruce Gilden ägnar sig åt. Den är ca 4 min lång. 

 

Jag har en bit kvar innan jag kommer så långt..

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *